Lina & Mandy ~ Isabell & Sapphire

Agility är fart, glädje och precision Agility betyder smidighet och kan väl enklast beskrivas som en hinderbana för hundar. Hunden ska ta sig över ett antal hopphinder, den ska klättra på balanshinder, krypa genomtunnlar och ta sig igenom en slalombana som består av tolv pinnar. Vanligtvis innehåller en agilitybana av 20 hinder.

Agilityn är indelad i tre klasser I, II och III och du kvalar dig uppåt i klasserna. När du blivit uppflyttad kan inte starta i en lägre klass igen.

Det finns tre storlektsgrupper small, medium och large och det är höjden på din hund som bestämmer i vilken storleksgrupp ni startar. Du kan tävla både i agilityklass där alla hinder ingår och i hoppklass där balansbommen, A-hindret och gungan inte finns med. Det finns också lagklasser där du tävlar i ett lag tillsammans med tre andra.

Snabbt och säkert För att bli bra på agility måste du kunna ha din hund måste gilla att samarbeta med dig. Agility går på tid och reglerna är enkla den med minst fel och snabbast tid vinner. För att bli riktigt bra betyder det här att du måste ha ett handlingssystem där du kan styra hunden över banan med hjälp av din röst och din kropp. Eftersom allt går så fort så behöver du och hunden öva på att förstå varandra på banan.

Men innan du börjar med handlingsträningen måste du lära in varje hinder var för sig så att hunden blir säker på hur den ska göra varje hinder. Slalom och kontaktfält är de hinder som det tar längst tid att lära hunden, medan hunden brukar lära sig tunneln på ett eller två träningstillfällen.

Till skillnad från lydnaden ska hunden inte ha ögonkontakt med dig. Hunden ska hela tiden vara uppmärksam på dig, men den ska titta på hindren och vägen som den ska springa. Tittar hunden på dig kan den springa in i hinder eller missa dem helt.

När du åker till en agilitytävling har du ingen aning om hur banan kommer att se ut. Precis som i utförsåkning får du möjlighet att gå banan före start. Naturligtvis får inte hunden följa med in på banan under banvandringen.

De allra flesta hundar tycker det är väldigt roligt med agility. Våra hundar är ju byggda för rörelse och i agilityn får de utlopp för en del av sina naturliga behov.

Din hund kan bli agilitychampion När din hund kommit upp i klass tre kan den bli champion. Det blir den genom att göra ett felfritt lopp och placera sig främst av de hundar som inte redan är champion. Hunden får då ett certifikat och tre cert behövs för att bli champion. Från och med 2007-01-01 behövs inte längre någon utställningsmerit för att hunden ska få sin championtitel.

Källa: http://vovve.net/Artiklar/Vad_ar_agility.asp

På stranden med hund De flesta hundar älskar också sommar och bad men kanske inte att ligga och ”steka sig” i solen som vi människor gör. Om du skall gå till stranden ett par timmar bara, så kan du låta din hund följa med. Se till att din hund har fri tillgång till skugga och vatten, vatten från kranen, som du tagit med. Är det en strand utan buskar och träd ta med dig ett parasoll eller ett stort golfparaply som hunden kan få skugga utav. Lek gärna med din hund i vattnet, träna till exempel att din hund apporterar/håller reda på dina badskor eller kasta frisbee, medan ni är i vattnet.

Låt inte din hund störa andra människor, så ha din hund kopplad när ni inte är i och badar, såvitt du inte befinner dig på en hundbadplats. Plocka upp efter din hund om den bajsar på stranden. Det finns oftast hundbadplatser på de flesta stränder i Sverige, kolla med turistförmedlingen, där du är eller dit du skall åka. Förutom parasoll och vatten kan du ha med en handduk, för frottering av din hund efter badet, ett liggunderlag till hunden, ett hundkex och någon vattenapport ,”leksak” om du nu inte använder badskor.

Första doppet Är det första sommarn/doppet för din hund, avancera långsamt och var på så grunt vatten att din hund bottnar. Det är bäst att låta hunden själv komma på glädjen med vatten. Aldrig tvinga dem eller skrämma dem i vattnet utan belöna och entusiasmera deras vattenkontakt. Många hundar som till exempel: Schäfer, Labrador Retriever, Golden Retriever, New Foundland, Pudel, Nova Scotia Duck Tolling Retriever, Lagotto Romagnolo med många flera älskar vatten och ibland får man snarare stoppa än puscha dem, från att vara för mycket i vatten. För att hundens pälsen inte skall bli glanslös/må dåligt är det viktigt att ni sköljer ur den med ljummet vatten när ni kommer hem. Havssalt torkar ut pälsen och algblomning kan var mycket skadligt, så är det mycket algblomning håll då er hund ifrån vattnet, det är giftigt för hunden att få sådant vatten ner i tarmar och mage.

Torka även ur öronen med en bomullstuss efter att ni haft en badande dag. Tänk på att om din hund svalt mycket saltvatten så kan den bli lös i magen, senare på dagen. Servera fiberrik kost till din hund de dagar ni varit vid havet och arbetat i vattnet.

Flytväst när hunden är med på båt Om du skall ta din hund med på en båt, ha då alltid en flytväst, anpassad för din hunds vikt, på hunden när den är på båten. Lär din hund att stiga på och av båten, på ett visst kommando från dig. Rasta hunden ofta och väl vid flera landsättningar per dag och glöm inte att se till att hunden har tillgång till friskt kranvatten, hela tiden. Tänk på att om du åker båt mot annat farvatten/land, att du har hunden rabiesvaccinerad och alla hundens papper i ordning, före resan och med dig på båten.

Vattenarbete = skonsam träning Att arbeta/träna hund med vattenarbete är inte bara kul det är också det mest skonsamma sätt man kan träna musklerna utan att slita på lederna. Alltså kan vattenarbete vara ett väldigt trevligt komplement för den lite äldre hunden att bli rastad på, skonsamt men ändå energikrävande. Tänk bara på att dels skall din hund tycka om att vara i vatten och dels är det viktigt att vattnet inte är kallt, framförallt då för äldre och eller höftleds sjuka hundar.

Tände du på idén med vattenarbete med din hund, köp då någon litteratur om Träning av Fågelhundar och eller Vattenapportering, även om du inte skall använda din hund som professionell apportör, så är oftast denna litteratur full av goda idéer om hur man går till väga.

Vid drunkningsolycka! Om en drunkningsolycka inträffat med din hund, gör så här:

• Är det en liten, lätt hund så kan du hålla den i bakkroppen så att lungorna töms på vatten.
• Är den för stor för det förfarandet, se då till att hundens hals och huvud ligger lägre än kroppen och lägg ut hundens tunga i mungipan så att den inte hindrar luftflödet, för hunden.
• Tryck med båda händerna på hundens bröstkorg, anpassa trycket efter hundens storlek.
• Titta hela tiden efter andetag från hundens bröstkorg, om inte blås in luft genom hundens näsborrar mellan bröstkorgstryckningarna.
• Kontakta alltid veterinär efter ett drunkningstillbud, hundens hälsotillstånd kan vara i fara, även om den ser relativt pigg ut.

Ha en skön sommar och njut lagom av vattnet!

Hundpsykolog Charlotte Swanstein

Källa: http://vovve.net/Artiklar/Bada_simma_segla_vattenarbeta_med_hund.asp

Listor över förbjudna ämnen Det finns listor över vad som är förbjudet att använda. En del medel får användas men man får inte deltaga i tävlingar under en period efter medicineringen. Några medel kan man få använda och ändå tävla om man sökt och fått dispens för det. En del andra åtgärder, som t.ex. operationer påverkar också möjligheten att få tävla, ställa ut etc.

Många som t.ex. tävlar med bruks- eller lydnadshundar eller deltager i jaktprov har dålig kännedom om reglerna. De kan tänkas tävla trots att deras hund behandlats med något av de många medel som finns upptagna på listan. Vi kanske tycker att de inte medvetet har fuskat och kanske inte ens har använt något medel som förväntas höja hundens förmåga att prestera bra på tävlingen. Det kan vara en hormonbehandling, vanlig vid prostataförstoring eller något antiinflammatoriskt medel som använts i samband med en mindre operation.

Som hundägare är man likväl skyldig att känna till vilka regler som gäller om man skall tävla med sin hund. Reglerna kan rekvireras från Svenska Kennelklubben (SKK) och finns att läsa på deras hemsida (www.skk.se). Bryter man mot reglerna så fuskar man.

Tveksamma regler? Jag kan tycka att en del av bestämmelserna är tveksamma och förmodligen dåligt underbyggda. Det finns all anledning att fortlöpande revidera dessa regler. Men så länge de gäller så är man skyldig att följa dem. För att undvika att hamna i facket ’fuskare’ så är det lämpligt att ta upp frågan med din veterinär i samband med att hon eller han rekommenderar en behandling. Ibland finns det flera olika sätt att behandla på. Valet kan påverka karenstiden, tiden innan man kan vara med och tävla igen. Veterinären måste få kännedom om att du har för avsikt att tävla med din hund och när detta är tänkt att ske. Det är ditt ansvar att vara informerad om vad din hund behandlats med och vad det innebär för hundens framtida tävlande.

Reglerna i nationella dopingreglementet styr också vad som gäller för utställningshundar, kapplöpningshundar, jakthundar och draghundar m.fl. De flesta känner till att man inte kan färga pälsen eller nosen på en hund och sedan ställa ut den. Det är ju uppenbar manipulation. Men visste du att det inte är tillåtet att ställa ut en hund som opererats för ögonlocksfelställning eller där man har rättat till felställda tänder? Naturläkemedel, naturmedel och homeopatmedel omfattas också de av reglerna.

Hormonbehandling Får din hund hormonbehandling för förstorad prostata så får du inte ställa ut den. Det måste gå minst sex månader efter senaste behandlingstillfället innan hunden får vara med på t.ex. utställning eller bruksprov. Ett vanligt antiinflammatoriskt medel innebär en karens på 28 dagar. Råkar din hund ut för en öroninflammation som behandlas på vanligt sätt så kan du inte ställa ut eller tävla med den under behandlingstiden och en vecka efter avslutad behandkingskur.

Syftet med denna artikel är att göra dig, som håller på med utställning, bruksprov, jaktprov, draghundstävning mm., uppmärksam på att det finns ett nationellt dopingreglemente för hund. Vi vill också upplysa dig om att det är ditt ansvar att ta reda på vad som är tillåtet och vad som är otillåtet. Veterinären hjälper dig säkert gärna och kommer med synpunkter om du tar upp frågan i samband med att en operation eller behandling diskuteras, men det är ditt ansvar.

Vi vill också få igång en diskussion om utformningen av dopingreglerna. Det är självklart att vi skall skydda våra hundar mot oetisk behandling. De skall naturligtvis få vila och återhämta sig tillräckligt länge efter en skada eller en operation. Effekten av reglerna kan dock, i vissa fall, bli att man inte behandlar på bästa sätt av taktiska skäl. Långa karenstider kan göra att ni inte kan deltaga i den viktiga tävlingen eller utställningen. Man kanske chansar och hoppas att det går bra utan behandling. Vi vill värna om hundens bästa. Dopingreglementet har samma syfte och är på det hela taget bra men utformningen av det kan i vissa fall få motsatt effekt.

Källa: http://vovve.net/Artiklar/Dopning_i_hundvarlden.asp

Varför simtränar man sin hund? Det finns många olika anledningar till att simträna sin hund och många olika sätt att göra det på. Seriös simträning ställer krav både på lokalen och på personalen. Poolen ska skötas, journaler över vattnet ska föras varje dag (klor, pH, alkalitet etc) och det ska föras träningsjournaler över de hundarna som simmas. Vidare ska djurägarna hjälpas och instrueras. Ingen bör simträna sin hund på egen hand innan hunden och ägaren är väl insatta i simträningen och hunden simmar på ett bra sätt. Fram till dess ska man alltså få hjälp av den/de som driver simmet.

Simträning har länge använts i rehabiliterande syfte då erfarenhet visat att en skonsam och korrekt träning både innan och efter operativa ingrepp leder till en kortare konvalescenstid. Genom simningen får hunden en möjlighet att träna muskulaturen utan risk för slitage på lederna. Simning har även visat sig vara mycket bra vid olika slags ledproblem så som höftledsfel, då hunden genom simträningen får bygga upp muskulaturen kring höfterna och därigenom stärka dessa utan att lederna belastas. En hund med defekta leder behöver extra god muskulatur för att musklerna så långt det går ska kunna stödja leden och kompensera felet.

I friskvårdssyfte är simning bra för alla slags hundar. Eftersom det är en skonsam motionsform kan även överviktiga hundar simma och det kan med fördel användas tillsammans med bantning för att få ner hunden i hull utan att lederna belastas under viktminskningen. När hunden sedan nått en mer hälsosam vikt kan man komplettera med längre promenader och mera träning ”på backen”. Sällskapshundar får genom simningen en möjlighet till allsidig motion. Simning passar bra som komplement till de annars kanske lite för enformiga promenaderna som ofta sker på plan mark där hunden inte får möjlighet att arbeta med hela kroppen.

En grupp hundägare som allt mer börjat simträna sina hundar, är de som har hundar som arbetar aktivt som tävlings- och tjänstehundar av olika slag. Simningen ger hunden en möjlighet att bygga upp både den kondition och muskulatur som krävs för att den ska klara av ett hårt arbete.

Hur simtränar man en hund? Simträning av en (frisk) hund kan självklart gå till på lite olika sätt, men här följer i korta drag hur man kan arbeta med sin hund i poolen.

Det viktigaste i början är att skapa en trygghet för hunden och ge den tid att vänja sig vid allt det nya som simningen innebär –en ny lokal, nya människor, ett nytt element och en ny träningsform. För att hunden ska känna sig trygg är det viktigt att man går lugnt till väga och inte bara släpper ner den i poolen. Istället lyfter man i hunden, håller den mjukt i vattnet tills den slappnar av och känner att den flyter. Man arbetar alltid nära hunden för att ge den det stöd och den trygghet den behöver i början.

Hunden simmar med flytväst på, flytvästen hjälper hunden att ligga rätt i vattnet och inte sjunka ner för djupt med bakkroppen. I flytvästen fästs linor med vilkas hjälp man kan styra hunden i början av simträningen. Genom linorna kan man också hjälpa hunden att hitta en bra simteknik. När hunden sedan blivit van vid träningsformen och simmar på ett bra sätt kan den få simma fritt i poolen.

Man kan arbeta på olika sätt med sin hund vid simträningen. Den kan simma längder, simma i åttor och cirklar. I början arbetar man alltid med intervaller, dvs hunden simmar flera korta pass och där emellan tar man in den till sidan för att vila. Muskulaturen får då en chans att återhämta sig och man undviker på det sättet att hunden tröttar ut sig och drar på sig onödigt mycket mjölksyra. Efterhand som hunden blir van vid träningen och konditionen byggs upp, låter man den simma allt längre pass och till slut kan hunden simma hela passet utan vilopauser.

För de hundar som behöver en hårdare träning av muskulaturen kan man arbeta med intervallträning med tempoväxlingar, där man varierar mellan simning i mycket snabbt tempo och simning i lugnt tempo. En annan variant är att låta hunden simma mot en jetstråle, vilket ger ett större motstånd och kräver hårdare arbete av musklerna. Styrkan på jetstrålen går att variera.

Hur ofta man simtränar sin hund beror på vad man vill uppnå samt var i träningen hunden befinner sig. Vill man bygga upp konditionen och muskulaturen tränar man ofta intensivt under en uppbyggnadsfas med kanske upp till tre simpass i veckan för att sedan glesa ut passen när man kommer in i en underhållsfas. Man kan också simma mera sällan som komplement till annan träning. Många simmar 1 ggr/vecka för att underhålla den kondition och muskulatur som hunden redan har.

Efter simningen Efter simningen ska hunden duschas och schamponeras ordentligt. När hunden torkats ska den sedan stretchas och där efter ges möjlighet att rasta sig och sedan vila. Tänk på att hunden kan vara törstig efter träningen så ge den möjlighet att dricka om den vill. Däremot bör man vänta åtminstone någon timme med att utfodra den efter träningspasset.

Att tänka på!

• Hunden måste få tid på sig att vänja sig vid träningen så den är trygg i vattnet
• Tänk på att simningen aktiverar muskler som hunden kanske inte arbetar med i vardagen, även korta träningspass kan ge hunden träningsvärk
• Bygg upp hundens kondition och muskler successivt
• Låt hunden varva ner efteråt och var noga med stretching efter träningen

"En hund gör saker den tjänar på, en hund gör inte saker den inte tjänar på."

Den tesen kan sägas sammanfatta hur en hund fungerar, helt oavsett vilken slags träningsmetod vi som förare väljer att använda oss av när vi dresserar vår hund. I klickerträningen tar vi fasta på detta att hunden själv ska upptäcka att vissa saker lönar sig att göra ("sätter jag mig så klickar matte och ger mig en godis", "väntar jag tills matte sagt varsågod så får jag springa och hälsa") medan andra saker inte lönar sig ("drar jag i kopplet får jag inte fortsätta framåt"). Man kan klickerträna inte bara sin hund utan även sin katt, häst, kanin, fåglar -ja till och med sin sambo!

Klickerträning är en relativt ny träningsmetod inom hundvärlden och det har lett till en del begreppsförvirring. Det räcker inte att en person har en klicker i handen för att det ska vara klickerträning! Många har börjat använda klickern för att belöna mer precist i sin träning, men samtidigt fortsätter de att locka och visa för att hjälpa hunden göra "rätt" eller korrigerar när hunden gör "fel". Då handlar det inte om klickerträning utan om traditionell hundträning fast med en klicker i handen på föraren.

"Äkta" klickerträning bygger på fyra grundprinciper som förenklat kan beskrivas så här:

1. Vi använder oss av positiv förstärkning ("belönar") vid rätt beteende.
2. Hunden ska frivilligt erbjuda beteenden, "ta egna initiativ"
3. Vi använder en "betingad förstärkare" (kan vara en klicker, en visselpipa, ett ord mm)
4. Vi fokuserar på det vi kan se

Positiv förstärkning Vi tar fasta på att förstärka -belöna- när hunden gör rätt. Ett beteende som får trevliga konsekvenser kommer att öka hos hunden. Vi belönar inte hunden för att den "har varit duktig" utan vi ger den något den vill ha (mat, lek, kel mm) för att vi vill att den ska upprepa beteendet. Tex ger vi hunden en godis när den satt sig ner för att öka sannolikheten att hunden ska sätta sig igen. "När hunden gör rätt belönar vi, när hunden gör fel belönar vi inte". Belöningar är inte bara det vi har i fickan utan kan vara att få springa lös, att få komma ut genom dörren, att få hälsa, att få komma ut ur bilen etc.

Hunden ska frivilligt erbjuda beteenden Vi vill att hunden ska vara aktiv och prova sig fram till vad för beteenden som blir belönade. Därför varken "lockar" eller "visar" eller på annat sätt "hjälper" vi hunden. Men hur ska vi då kunna lära den något? Här finns två grundprincper: antingen genom att "fånga" beteendet eller genom att "shejpa" fram dem.

Många av de beteenden vi vill att hunden ska kunna, utför den faktiskt varje dag. Allt vi behöver att göra är att klicka och belöna när hunden självmant sätter sig, lägger sig, står still, tittar på oss etc så kommer dessa beteenden att öka! Börjar du klickerträna kommer du att bli duktig på att se alla bra beteenden som din hund utför istället för att bara gå och irritera dig på dem du vill förändra.

Men svårare beteenden som hunden inte utför spontant då? Ja, dessa formar, "shejpar", vi fram steg för steg genom att fånga en liten bit av det rätta beteendet, klicka och förstärka detta lilla steg och sedan utveckla det vidare mot det färdiga beteendet. Om vi ska lära vår hund att gripa en apportbock kan första steget vara att klicka för att hunden ser på apportbocken, senare att hunden måste sträcka sig mot apporten, efter det att hunden måste nudda apporten och senare att hunden griper om apporten osv. Tricket är att lära sig dela upp momenten i små, små delar så kan du lära din hund allt från att spola på toaletten, lägga tvätt i tvättmaskinen eller utföra elitlydnadsmoment helt utan att du "visat" eller "lockat" hunden! Varför vill vi inte "visa" och "hjälpa" hunden så? Jo, dels för att hunden då blir allt sämre på att ta egna initiativ (den lär sig att vara passiv och vänta på att du ska visa den hur saker ska göras), dels för att alla hjälper måste tränas bort om du inte ska vara beroende av dem resten av hundens liv! Du riskerar också att med hjälper förstärka beteenden som du inte vill ha -tex att locka på hunden när den tittar bort förstärker faktiskt inte att ta kontakt med dig, utan att vara ouppmärksam... Klickerträning är mycket mera effektivt men också roligare! En hund som själv är aktiv under träningen har mycket roligare, lär sig fortare och blir också mycket duktigare på att lära sig nya saker!

Vi använder en betingad förstärkare Det kan låta krångligt, men betyder att vi använder något som berättar för hunden att "belöningen är på väg". Vi lär hunden att klickljudet från klickern betyder att godiset kommer genom att upprepade gånger först klicka och sedan direkt ge hunden godis. När hunden lärt sig detta, blir det mycket lätt att genom klicket låta hunden förstå att det du gör exakt NU kommer att belönas! Att det sedan tar lite tid innan vi hinner ta fram godiset spelar då mindre roll, eftersom klicket redan talat om för hunden exakt vad som den gjorde rätt. Poängen med att använda en klicker är att den är mer exakt än tex vår röst och att den alltid, alltid återföljs av den riktiga belöningen. Med klickern kan du förstärka rätt beteende i exakt rätt stund och det gör träningen mycket mera effektiv.

Vi fokuserar på det vi kan se Klickerträning bygger på vetenskapliga inlärningsprinciper kända från inlärningspsykologin. När du klickertränar fokuserar du på vad hunden gjorde och vilken konsekvens beteendet fick. Förenklat så tittar vi på det hunden gör snarare än drar slutsatser om vad som rör sig i hundens huvud. Glöm fraser som "du måste arbeta mer på ditt ledarskap" eller "du måste påverka hundens flockdrift", notera istället vad hunden utför för beteenden och besluta dig för vilka av dem du vill belöna eller inte! Svårare än så är det inte att träna en hund!

Källa: http://vovve.net/Artiklar/Vad_ar_klickertraning.asp

Något det däremot kanske pratas för sällan om är förarens koncentrationsförmåga!

Koncentration på träning Att kunna koncentrera sig och att själv vara i rätt stämningsläge under träning tror jag är en av de parametrar som skiljer god hundträning från dålig. Vi kan ha satt kloka kriterier och ha bra förstärkningar men låter vi tankarna vandra iväg om så bara till vad vi ska göra efter nästa repetition, så är jag övertygad om att det påverkar träningen negativt.

Jag har roat mig med att fundera över om det funnits någon gemensam faktor hos de hundtränare jag tyckt varit riktigt duktiga. De kan ha tränat olika grenar, haft skilda uppfattningar om inlärning och även rätt olika synsätt gentemot sina hundar, men ett har alla haft gemensamt –en stor förmåga att koncentrera sig och verkligen vara ”här och nu” när de tränat eller tävlat. En fördel vi har som klickertränare är att vi redan från början fått redskap som kan hjälpa oss att bibehålla koncentrationen; att sätta kriterieplaner, att för loggbok, att tänka i block om visst ett antal repetitioner osv. När vi bryter ner träningen i små delar blir det lättare att koncentrera sig. Men vi måste också kunna träna upp vår koncentrationsförmåga längre än så! Beroende på vilken sport vi ägnar oss åt kommer kraven på vår koncentration att variera. Det kan vara olika slags utmaningar för vår koncentration att i hög hastighet, med full fokus, springandes samspela med sin hund under ett agilitylopp, kontra att på ett vallhundsprov under lång tid, stillastående, styra sin hund med små, små förflyttningar för att parera fårens rörelser när hund och djur befinner sig kanske ett par hundra meter bort från föraren.

Reflektera över din egen tävlingsgren –vilka krav ställer den på dig som förare? Vad är viktigt att du är fokuserad på under tävlingen? Finns det möjlighet att bryta ner tävlingen i mindre delar så att du på så sätt kan få hjälp att bibehålla fokus del för del? Eller arbetar du bättre om du inte tillåter dig några mentala pauser alls? Om du känner att du tappar koncentrationen eller hamnar i fel stämningsläge, har du då en plan för hur du snabbt återfår fokus igen? Kanske en ritual, ett ord, en gest eller annat.

Att tävlingsträna handlar inte bara om att vänja hunden vid att prestera under tävlingsliknande former, det handlar också om att föraren ska öva sig! Om vi på träning ofta tillåter oss att ta långa pauser, att tappa koncentrationen på hunden och träningen och istället kanske börjar prata med en träningskamrat, eller bara helt enkelt låter tankarna vandra iväg till vad vi skulle göra efter träningen, då ger vi inte heller oss själva chansen att öva upp vår koncentration. Om vi inte kan bibehålla fokus under ett träningspass på vår egen gräsmatta eller på vår hemmaklubb, då är det inte heller troligt att vi kommer att ha rätt koncentration på tävlingsdagen när vi utsätts för mera störningar, högre press och när nerverna kanske kommer i darrning… Visst kan själva anspänningen göra att man fokuserar bättre, men koncentration är precis som uthållighet eller styrka något som ökar med träning.

Vad lägger du din energi på? Koncentration handlar mycket om att lägga vikt bara vid de faktorer vi som förare kan påverka. Vi kan inte göra något åt det övriga startfältet, vi kan inte göra något åt vädret, vi kan inte heller göra något åt domarens tycke och smak eller det slutgiltiga resultatet. Lägger vi vår energi och fokus på sådant som står utanför vår makt att påverka, kommer vi ha en betydligt sämre chans att lyckas än om vi koncentrerat oss på det vi faktiskt kan påverka –nämligen hur vi som förare agerar och styr vår hund!

Hur kändes det senast du tävlade? Fanns det saker i omgivningen som störde dig? Var det svårt att stänga ute intryck från publiken, från vad som skedde utanför ringen? Lyckades du vara ”här och nu” i din koncentration eller vandrade tankarna iväg till nästa moment för tidigt innan du och hunden var klara med den uppgift ni höll på med? Kanske kunde du inte släppa tanken på en miss tidigare under tävlingen? När du vet vilka fällor du tidigare hamnat i har du lättare både att förebygga dem genom din träning och att snabbare byta tankemönster och återfå fokus om du kommer på dig själv med att brista i koncentrationen på tävling.

Öva på det som irriterar dig… Jag tror att det lätt blir att vi tränar under lite för perfekta förhållanden, det är sällan som det sker något under träningspassen som överraskar oss så att säga. Kommer vi sedan på tävling och får en tävlingsledare som använder andra uttryck än de gängse vid kommenderingen, eller som råkar glömma turordningen på momenten eller kanske bara känns allmänt vimsig, då är det lätt att vi flyttar vår fokus från vår uppgift (att föra hunden så bra vi kan) till att istället irritera oss på upplägget eller oroa oss över hur det kanske kan påverka vår hund. Jag har tävlat lydnad där tävlingsledaren glömt att ge mig vittringspinnen (enligt de gamla reglerna) och de därför vips fick kasta omordningsföljden på de två sista momenten. Där kände jag att det var svårt att inte automatiskt tänka ”nu är det slut!” efter fjärrdirrigeringen som ju alltid annars avslutat vårt program. Så djupt rotat satt ordningsföljden hos mig trots att jag visste att vi hade vittringsapporteringen kvar efteråt!

Andra saker som vi nog sällan övat oss på är tävlingsledare som missar att säga till när momentet är avslutat eller som missar att säga till oss när vi får lämna hunden eller sätta upp den eller när vi får ta apporten osv. Öva gärna med någon som inte är så van vid att kommendera så är chansen större att ni får den typen av träning helt naturligt! Något som jag hört många förare irriterat sig på är tävlingsledare som lägger upp programmet så att man som tävlande ideligen skickas till nya platser på planen mellan momenten (dvs nästa moment påbörjas inte där det föregående avslutades) eller tävlingsledare som ”följer med” mycket under momenten (går efter ekipaget mycket istället för att vara stillastående). Har vi övat på det kommer vi vara bättre på att hålla koncentrationen uppe!

Koncentration på tävling –exempel ur verkligheten Jag har valt att återge en tävlingshelg jag hade förra sommaren för att exemplifiera några mentala tekniker:

Det var första vallhundstävlingen efter ett års tävlingsuppehåll pga skadad hund. Min egen känsla när jag kom till tävlingsplatsen var närmast att klassa som skräck. Det var många duktiga förare & hundar med, vad hade vi här att göra? Men successivt lyckades jag vända fokus bort från publiken och resultaten till min hund & min träning. Jag slutade tänka på poäng eller placering. Vi skulle bara gå ut och lösa varje uppgift på banan så bra vi bara kunde. Jag siktade inte på att visa upp något, jag siktade på att jag & Arvid skulle samarbeta som ett team. Sekunderna innan start hade jag en sådan fokus och koncentration att jag än idag kan komma ihåg den närmast elektrifierande känslan i kroppen. I utgången var jag mentalt med vid varje steg som Arvid tog och under hela resten av tävlingen fanns inga andra sinnesintryck än fem får, en hund och några grindar. Jag tror de kunde ha släppt en bomb utanför banan utan att jag skulle ha märkt det! När vi var klara visade det sig att vi vunnit.

Det är lätt att tappa koncentration och att hamna i fel stämningsläge om man tillåter sig att oroa sig över konkurrenterna, fundera på om man kommer att göra bort sig inför publiken, eller vilka poäng man själv kan uppnå. Om jag inte passar mig, kan jag redan när jag ser startfältet mentalt begränsa mina chanser att lyckas genom att intala mig att vi bara kommer att kunna hamna si eller så långt upp i resultatlistan beroende på vilka andra ekipage som deltar! Den inställningen ger knappast utrymme för några stordåd utan blir snabbt en självuppfyllande profetia. Kan man istället för en viss placering eller en viss poängsumma sätta som mål att jag som förare ska utföra uppgifterna så bra jag kan, blir det lättare både att koncentrera sig och i förlängningen kommer ofta resultatet av sig självt. Inom mental träning och tävlingspsykologi brukar man skilja mellan resultatmål (tex ”vinna”, ”få minst 290 poäng”, ”kvala in till SM”) och uppgiftsmål (”styra hunden perfekt i fråndrivningen”, ”tänka på min hållning under fria följet”, ”behålla min riktning tills hunden har full fokus framåt mot hindret”). Resultatmålen är det som motiverar oss i långa loppet, både som drömmål och som delmål på vägen dit. Men på själva tävlingsdagen är det klokt att omformulera målen till det vi kan påverka, dvs skapa uppgiftsmål som både hjälper oss att bibehålla koncentrationen och på sikt även att uppnå resultatmålen.

Helgens andra utmaning kom dagen därpå. Efter segern dagen innan så sa flera av träningskompisarna att oj, nu blir det väl svårt att ladda om tills i morgon, du är väl redan nöjd med helgen, svårt att prestera två dagar i rad osv. Utgångsläget var inte heller vad jag önskat –jag hade ett sent startnummer och skulle få vänta många timmar innan det blev min tur. Av tidigare erfarenhet vet jag att det är något jag haft svårt för, detta att behålla fokus efter en lång dags väntan. Halvvägs fram till min start började det regna, först lite och sedan allt mer och mer och sakta började mina slitna kängor att vattenfyllas… När jag värmt upp Arvid och gjort mig klar kom nästa besked –min start flyttades fram en halvtimme pga lunchpaus! Jag hade nu valet att antingen summera allt som talade emot att vi skulle prestera bra ännu en gång och ta med mig den känslan in på banan, eller så kunde jag välja att vända det till min fördel. Jag började berätta för mina medtävlande att det här var perfekt, att jag & Arvid alltid presterade extra bra under jäkliga förhållanden, att det här var precis den triggern jag behövt för att ladda om efter gårdagen osv. Faktum är att när halvtimmespausen hade gått så hade jag intalat andra detta så mycket att jag kände det själv i kroppen. Till det lade jag viljan av att bevisa att gårdagen minsann inte var en tillfällighet… Tack vare att jag lyckades byta inställning och därmed också bibehålla min koncentration så blev vår runda nästan lika bra som dagen innan och långt bättre än jag trott mig om att prestera under sådana förhållanden. Vi hamnade till slut på en andraplats och som helhet en total seger mot känslan av ”detta går inte!” som jag inlett helgen med!

Allt man kan komma att råka ut för på tävling bör man ha tränat på eller åtminstone mentalt förberett sig på och skapat en plan för hur de situationerna ska tacklas. Två år tidigare hade jag råkat ut samma sak –jag var precis på väg fram till startstolpen när min start sköts upp (denna gång en timme). Den gången hade jag tappat både koncentrationen och humöret rejält och jag var sannerligen ingen bra förare för min hund när vi väl fick starta. Efteråt insåg jag att min prestation sa mer om mig som förare än den sa om tävlingsledarens planering och att detta var något jag borde ha en strategi för nästa gång det hände. Ju duktigare och snabbare man blir som förare att ladda om när starter skjuts upp eller annat oväntat inträffar, desto större chans att prestera bra oavsett vad som sker under tävlingsdagen.

Summering Det är inte bara hundarna som behöver god koncentrationsförmåga utan det gäller i hög grad även hundförarna. Genom att analysera din tävlingsgrens specifika krav, förebered dig och öva dig på att bemästra de olika situationerna som kan dyka upp under tävlingsdagen och genom att lägga energi och fokus på det du kan påverka kan du lättare behålla din koncentration och verkligen vara ”här och nu” när du som bäst behöver det.

Lycka till med tävlandet!

Referenslitteratur: Plate, Anders, Plate Johan (2005) 103 mentala metoder, SISU Idrottsböcker. Svartberg, Niina (2004) Att lyckas på tävling, Svartbergs hundkunskap.

Källa: http://vovve.net/Artiklar/Koncentration.asp

Gick ut med Mandy en runda!

Förlåt att videosarna var inte så bra filmat men jag sprang ju med henne så det var lite för svårt att filma med en hand :)
Hoppas att ni gillar det ändå ^^