För många tar det personligt
0kommentarer
Något jag får uppfattningen av när jag läser på bloggar och kanske även delvis kommentarerna på föregående inlägg är att folk verkar vara överkänsliga när det kommer till framhoppningar. Nu säger jag inte att jag menar någon speciell, jag har ju ingen aning om vem som blivit utsatt för vad och jag säger inte att någon av historierna nedan är felaktiga. Men på något vis tycker jag att alla verkar göra det så himla personligt.
Framhoppningar är ofta en stressig miljö. Är man orutinerad är det svårt, är det en liten framhoppning så är det svårt, är man försenad så är det svår. Men att man stämplar någon som dryg eller stöddig bara för att den personen gjort något som förolämpade dig på framhoppningen verkar vara praxis. Framhoppningarna fungerar för att man anpassar sig och gör saker tillsammans, även fast man måste få sin individuella tid. Är man inte snabb nog eller om man är lite tidigt ute så får man stå ut med att släppa några före, om de har tidigare startnummer än dig. Nyckeln ligger i att inte bli uppstressad själv.
Jag kommer ihåg när jag hoppade fram tillsammans med en världscupryttare, som då gick in och ändrade om allt med ursäkten att han hade ett startnummer innan mig. Det är ju bara att ta det och släppa förbi dem, mer än så är det inte. Det händer hela tiden och varför skulle jag ta det som ett personligt påhopp? Varför jag kommer ihåg just denna situation här är för att jag sedan hörde den ryttaren säga till sin hästskötare, att inte vara så tuff nästa gång utan att vara lite schystare och släppa med de andra, han kunde anpassa sig mer. Det handlade alltså egentligen om en lite stressad hästskötare som antagligen gör helt annorlunda nästa gång. Att då stämpla ryttaren i fråga som dryg eller liknande hade ju varit helt fel.
Denna mening kommer från en kommentar på inlägget nedan om ödmjukhet i ridsporten : "De ryttare som tävlar på din nivå 1.20-1.40 och är juniorer/YR är överlag otrevliga, stöddiga och dryga." Tycker man ärligt talat att merparten (!) av J/YR ryttarna är otrevliga, stöddiga och dryga så tror jag att problemet ligger hos en själv och hur man uppfattar sin omgivning. Jag kan definitivt säga att merparten av J/YR inte är stöddiga, otrevliga eller dryga.
Större delen av alla medhjälpare på framhoppningar är föräldrar, i tävlingar från lokal till nationell nivå. Framhoppningen är som sagt en stressig miljö och i många fall är föräldrarna kanske nervösa och inte rutinerade själva. Om någon beter sig hetsigt på en framhoppning, känner sig stressad och insisterar på att göra saker vid fel tidpunkter så handlar det 99/100 gånger på okunskap eller nervositet och inte på elakhet. Ärligt talat tror jag aldrig att det finns folk på framhoppningar som medvetet försöker förstöra för andra. Problemet ligger i att folk tar saker och ting så himla personligt och ofta när man läser eller hör historier från framhoppningar så får folk det att låta som att "dom" var ute efter att förstöra för "mig". När det kanske egentligen handlade om något helt annat, som att det faktiskt var deras tur. De kanske behövde ta sitt sista språng och om du då är sen och inte har tid att släppa igenom dem så var det ditt problem. Sedan finns det självklart fall där folk beter sig småaktigt och framförallt felaktigt men jag tror att de är mycket färre än vad det kan ges sken av. Vilka historier som faktiskt är sanna vet man ju inte, och speciellt inte när man bara hör den ena, partiska sidan ad den.
Jag har fått säga till personer att jag behöver få företräda för att jag har tidigare startnummer, och jag har även fått lämna företräda för andra. Precis som alla andra. Jag har skrattat eller förvånats över något konstigt som en annan häst gör inne på framhoppningen, och detsamma har säkert andra gjort mot mig. Jag har kommenterat hur folk ridit inne på banan med någon jag sitter med på läktaren, och det har andra med säkerhet gjort om mig. Men det betyder inte att jag har hånat någon eller blivit hånad. Allt handlar egentligen om hur man uppfattar sin omgivning, om man alltid ser det negativa och tolkar saker och ting på allra värsta sätt. Att sluta utgå ifrån att alla vill en illa, och börja se det positiva i sin omgivning är det bästa man kan göra. Eller när det kommer till framhoppningen att man kan ta det med en nypa salt och förstå omständigheterna som kan leda fram till det som skedde.
Skrivet av Kristina Warg på www.kristinawarg.se
Kommentera