Koncentration
0kommentarer
Något det däremot kanske pratas för sällan om är förarens koncentrationsförmåga!
Koncentration på träning Att kunna koncentrera sig och att själv vara i rätt stämningsläge under träning tror jag är en av de parametrar som skiljer god hundträning från dålig. Vi kan ha satt kloka kriterier och ha bra förstärkningar men låter vi tankarna vandra iväg om så bara till vad vi ska göra efter nästa repetition, så är jag övertygad om att det påverkar träningen negativt.
Jag har roat mig med att fundera över om det funnits någon gemensam faktor hos de hundtränare jag tyckt varit riktigt duktiga. De kan ha tränat olika grenar, haft skilda uppfattningar om inlärning och även rätt olika synsätt gentemot sina hundar, men ett har alla haft gemensamt –en stor förmåga att koncentrera sig och verkligen vara ”här och nu” när de tränat eller tävlat. En fördel vi har som klickertränare är att vi redan från början fått redskap som kan hjälpa oss att bibehålla koncentrationen; att sätta kriterieplaner, att för loggbok, att tänka i block om visst ett antal repetitioner osv. När vi bryter ner träningen i små delar blir det lättare att koncentrera sig. Men vi måste också kunna träna upp vår koncentrationsförmåga längre än så! Beroende på vilken sport vi ägnar oss åt kommer kraven på vår koncentration att variera. Det kan vara olika slags utmaningar för vår koncentration att i hög hastighet, med full fokus, springandes samspela med sin hund under ett agilitylopp, kontra att på ett vallhundsprov under lång tid, stillastående, styra sin hund med små, små förflyttningar för att parera fårens rörelser när hund och djur befinner sig kanske ett par hundra meter bort från föraren.
Reflektera över din egen tävlingsgren –vilka krav ställer den på dig som förare? Vad är viktigt att du är fokuserad på under tävlingen? Finns det möjlighet att bryta ner tävlingen i mindre delar så att du på så sätt kan få hjälp att bibehålla fokus del för del? Eller arbetar du bättre om du inte tillåter dig några mentala pauser alls? Om du känner att du tappar koncentrationen eller hamnar i fel stämningsläge, har du då en plan för hur du snabbt återfår fokus igen? Kanske en ritual, ett ord, en gest eller annat.
Att tävlingsträna handlar inte bara om att vänja hunden vid att prestera under tävlingsliknande former, det handlar också om att föraren ska öva sig! Om vi på träning ofta tillåter oss att ta långa pauser, att tappa koncentrationen på hunden och träningen och istället kanske börjar prata med en träningskamrat, eller bara helt enkelt låter tankarna vandra iväg till vad vi skulle göra efter träningen, då ger vi inte heller oss själva chansen att öva upp vår koncentration. Om vi inte kan bibehålla fokus under ett träningspass på vår egen gräsmatta eller på vår hemmaklubb, då är det inte heller troligt att vi kommer att ha rätt koncentration på tävlingsdagen när vi utsätts för mera störningar, högre press och när nerverna kanske kommer i darrning… Visst kan själva anspänningen göra att man fokuserar bättre, men koncentration är precis som uthållighet eller styrka något som ökar med träning.
Vad lägger du din energi på? Koncentration handlar mycket om att lägga vikt bara vid de faktorer vi som förare kan påverka. Vi kan inte göra något åt det övriga startfältet, vi kan inte göra något åt vädret, vi kan inte heller göra något åt domarens tycke och smak eller det slutgiltiga resultatet. Lägger vi vår energi och fokus på sådant som står utanför vår makt att påverka, kommer vi ha en betydligt sämre chans att lyckas än om vi koncentrerat oss på det vi faktiskt kan påverka –nämligen hur vi som förare agerar och styr vår hund!
Hur kändes det senast du tävlade? Fanns det saker i omgivningen som störde dig? Var det svårt att stänga ute intryck från publiken, från vad som skedde utanför ringen? Lyckades du vara ”här och nu” i din koncentration eller vandrade tankarna iväg till nästa moment för tidigt innan du och hunden var klara med den uppgift ni höll på med? Kanske kunde du inte släppa tanken på en miss tidigare under tävlingen? När du vet vilka fällor du tidigare hamnat i har du lättare både att förebygga dem genom din träning och att snabbare byta tankemönster och återfå fokus om du kommer på dig själv med att brista i koncentrationen på tävling.
Öva på det som irriterar dig… Jag tror att det lätt blir att vi tränar under lite för perfekta förhållanden, det är sällan som det sker något under träningspassen som överraskar oss så att säga. Kommer vi sedan på tävling och får en tävlingsledare som använder andra uttryck än de gängse vid kommenderingen, eller som råkar glömma turordningen på momenten eller kanske bara känns allmänt vimsig, då är det lätt att vi flyttar vår fokus från vår uppgift (att föra hunden så bra vi kan) till att istället irritera oss på upplägget eller oroa oss över hur det kanske kan påverka vår hund. Jag har tävlat lydnad där tävlingsledaren glömt att ge mig vittringspinnen (enligt de gamla reglerna) och de därför vips fick kasta omordningsföljden på de två sista momenten. Där kände jag att det var svårt att inte automatiskt tänka ”nu är det slut!” efter fjärrdirrigeringen som ju alltid annars avslutat vårt program. Så djupt rotat satt ordningsföljden hos mig trots att jag visste att vi hade vittringsapporteringen kvar efteråt!
Andra saker som vi nog sällan övat oss på är tävlingsledare som missar att säga till när momentet är avslutat eller som missar att säga till oss när vi får lämna hunden eller sätta upp den eller när vi får ta apporten osv. Öva gärna med någon som inte är så van vid att kommendera så är chansen större att ni får den typen av träning helt naturligt! Något som jag hört många förare irriterat sig på är tävlingsledare som lägger upp programmet så att man som tävlande ideligen skickas till nya platser på planen mellan momenten (dvs nästa moment påbörjas inte där det föregående avslutades) eller tävlingsledare som ”följer med” mycket under momenten (går efter ekipaget mycket istället för att vara stillastående). Har vi övat på det kommer vi vara bättre på att hålla koncentrationen uppe!
Koncentration på tävling –exempel ur verkligheten Jag har valt att återge en tävlingshelg jag hade förra sommaren för att exemplifiera några mentala tekniker:
Det var första vallhundstävlingen efter ett års tävlingsuppehåll pga skadad hund. Min egen känsla när jag kom till tävlingsplatsen var närmast att klassa som skräck. Det var många duktiga förare & hundar med, vad hade vi här att göra? Men successivt lyckades jag vända fokus bort från publiken och resultaten till min hund & min träning. Jag slutade tänka på poäng eller placering. Vi skulle bara gå ut och lösa varje uppgift på banan så bra vi bara kunde. Jag siktade inte på att visa upp något, jag siktade på att jag & Arvid skulle samarbeta som ett team. Sekunderna innan start hade jag en sådan fokus och koncentration att jag än idag kan komma ihåg den närmast elektrifierande känslan i kroppen. I utgången var jag mentalt med vid varje steg som Arvid tog och under hela resten av tävlingen fanns inga andra sinnesintryck än fem får, en hund och några grindar. Jag tror de kunde ha släppt en bomb utanför banan utan att jag skulle ha märkt det! När vi var klara visade det sig att vi vunnit.
Det är lätt att tappa koncentration och att hamna i fel stämningsläge om man tillåter sig att oroa sig över konkurrenterna, fundera på om man kommer att göra bort sig inför publiken, eller vilka poäng man själv kan uppnå. Om jag inte passar mig, kan jag redan när jag ser startfältet mentalt begränsa mina chanser att lyckas genom att intala mig att vi bara kommer att kunna hamna si eller så långt upp i resultatlistan beroende på vilka andra ekipage som deltar! Den inställningen ger knappast utrymme för några stordåd utan blir snabbt en självuppfyllande profetia. Kan man istället för en viss placering eller en viss poängsumma sätta som mål att jag som förare ska utföra uppgifterna så bra jag kan, blir det lättare både att koncentrera sig och i förlängningen kommer ofta resultatet av sig självt. Inom mental träning och tävlingspsykologi brukar man skilja mellan resultatmål (tex ”vinna”, ”få minst 290 poäng”, ”kvala in till SM”) och uppgiftsmål (”styra hunden perfekt i fråndrivningen”, ”tänka på min hållning under fria följet”, ”behålla min riktning tills hunden har full fokus framåt mot hindret”). Resultatmålen är det som motiverar oss i långa loppet, både som drömmål och som delmål på vägen dit. Men på själva tävlingsdagen är det klokt att omformulera målen till det vi kan påverka, dvs skapa uppgiftsmål som både hjälper oss att bibehålla koncentrationen och på sikt även att uppnå resultatmålen.
Helgens andra utmaning kom dagen därpå. Efter segern dagen innan så sa flera av träningskompisarna att oj, nu blir det väl svårt att ladda om tills i morgon, du är väl redan nöjd med helgen, svårt att prestera två dagar i rad osv. Utgångsläget var inte heller vad jag önskat –jag hade ett sent startnummer och skulle få vänta många timmar innan det blev min tur. Av tidigare erfarenhet vet jag att det är något jag haft svårt för, detta att behålla fokus efter en lång dags väntan. Halvvägs fram till min start började det regna, först lite och sedan allt mer och mer och sakta började mina slitna kängor att vattenfyllas… När jag värmt upp Arvid och gjort mig klar kom nästa besked –min start flyttades fram en halvtimme pga lunchpaus! Jag hade nu valet att antingen summera allt som talade emot att vi skulle prestera bra ännu en gång och ta med mig den känslan in på banan, eller så kunde jag välja att vända det till min fördel. Jag började berätta för mina medtävlande att det här var perfekt, att jag & Arvid alltid presterade extra bra under jäkliga förhållanden, att det här var precis den triggern jag behövt för att ladda om efter gårdagen osv. Faktum är att när halvtimmespausen hade gått så hade jag intalat andra detta så mycket att jag kände det själv i kroppen. Till det lade jag viljan av att bevisa att gårdagen minsann inte var en tillfällighet… Tack vare att jag lyckades byta inställning och därmed också bibehålla min koncentration så blev vår runda nästan lika bra som dagen innan och långt bättre än jag trott mig om att prestera under sådana förhållanden. Vi hamnade till slut på en andraplats och som helhet en total seger mot känslan av ”detta går inte!” som jag inlett helgen med!
Allt man kan komma att råka ut för på tävling bör man ha tränat på eller åtminstone mentalt förberett sig på och skapat en plan för hur de situationerna ska tacklas. Två år tidigare hade jag råkat ut samma sak –jag var precis på väg fram till startstolpen när min start sköts upp (denna gång en timme). Den gången hade jag tappat både koncentrationen och humöret rejält och jag var sannerligen ingen bra förare för min hund när vi väl fick starta. Efteråt insåg jag att min prestation sa mer om mig som förare än den sa om tävlingsledarens planering och att detta var något jag borde ha en strategi för nästa gång det hände. Ju duktigare och snabbare man blir som förare att ladda om när starter skjuts upp eller annat oväntat inträffar, desto större chans att prestera bra oavsett vad som sker under tävlingsdagen.
Summering Det är inte bara hundarna som behöver god koncentrationsförmåga utan det gäller i hög grad även hundförarna. Genom att analysera din tävlingsgrens specifika krav, förebered dig och öva dig på att bemästra de olika situationerna som kan dyka upp under tävlingsdagen och genom att lägga energi och fokus på det du kan påverka kan du lättare behålla din koncentration och verkligen vara ”här och nu” när du som bäst behöver det.
Lycka till med tävlandet!
Referenslitteratur: Plate, Anders, Plate Johan (2005) 103 mentala metoder, SISU Idrottsböcker. Svartberg, Niina (2004) Att lyckas på tävling, Svartbergs hundkunskap.
Kommentera